Moebius deconstructed – the infinity scarf.

Vart jag än tittar, nätsurfar eller läser så stickas det “snoodar”, eller som det en gång hette, halskragar; det som varje unge i min generation tvingades bära under overallen – tajta, stickade och framför allt stickiga löspolokragar. Förutom att jag kände mig halvkvävd så samlade den dessutom upp enorma mängder snor som inte gjorde saken bättre.

Tack och lov så ser dom inte ut så idag. Vill man sticka sig en sådan finns det mängder av mönster att välja mellan, mer eller mindre komplicerade. Det finns också vad jag tänkte gå igenom idag – moebiussnoddar, ni vet dom som vrider sig sådär snyggt alldeles av sig själva.

 

Här är en Moebius från Drops Design. Mönster nr 94-16.

 

För att sticka en moebiussjal krävs en speciell uppläggning. Den tänker jag inte gå igenom. Nähä? Och varför inte då då? Jo, det finns minst lika många filmer om det på nätet som det finns mönster. Det är vad som händer sen, efter uppläggningen, som skall behandlas här. Den enklaste och bästa uppläggningen, tycker jag, är denna som demonstreras av Cat Bordhi, en modern stickguru. Det man bör tänka på är att använda en låång rundsticka, minst 80 cm och gärna längre. 80 cm är i kortaste laget och gör det onödigt krångligt. Dessutom behöver man en stickmarkör. Har man ingen så gör en liten ögla av garn eller använd ett gem, säkerhetsnål eller liknande.

Jag skulle sticka en moebius för några år sedan. Entusiastiskt lade jag upp och stickade på, glatt ovetandes. Efter att ha stickat en sådär 50 cm maskade jag av och bröt ihop. Vad i…ena halvan var slätstickad, andra halvan avig. Visst, det såg jag ju förstås tidigare, men tänkte att det fixar väl till sig när man snor den om sig. Icke då. Vad som inte gått upp för mig var att mönstret måste vara liksidigt, dvs. se likadant ut på både avan och rätan. Till exempel mosstickning som på bilden ovan, patentstickning eller något annat man föredrar.

Okej.Vi fortsätter. När man stickar en moebiussjal så innebär det i realiteten att man stickar åt två håll samtidigt, hur konstigt det än låter. Uppläggningsvarvet utgör mitten, och från mitten stickar man sedan utåt. Om ni tittar på övre bilden igen så kan man tänka sig att mitten är själva tvisten mitt fram, och därifrån jobbar man sig utåt åt resp. höger och vänster axel. Redan där borde jag ha förstått att då måste jag få “båda hållen” att se likadana ut. Stickar man slätstickning, dvs. bara räta maskor (eftersom man stickar runt, runt) kommer ena sidan alltså att bli slätstickad, men eftersom sjalen är vriden, så kommer den andra sidan att bestå av slätstickningens “baksida” (avigsida), dvs. avigvänd slätstickning. Nu blev det många märkliga begrepp på en gång här…sida mig hit och dit, för all del..

Hur löser vi då detta? Först och främst måste ni titta på videon för att ha någon glädje av min långrandiga utläggning. Sedan måste ni också ha en brinnande längtan att sticka just en sådan här vriden historia att ha runt halsen.

På första bilden, nedan, så har jag lagt upp enligt Cat Bordhis video, och stickat x antal varv med enbart räta maskor, precis som filmen säger åt mig. Glöm för all del inte att ett varv i moebius i själva verket består av två – stickmarkören måste färdas runt två gånger tills den kommer upp på stickan igen.

Hälften rätt, hälften fel - eller snarare avigvänd slätstickning.

Uppläggningsvarvet är i mitten – där mitt övre finger har hamnat – och utgör “gränsen” mellan räta och aviga maskor, dvs. mitten på snodden. Nu skulle jag ha kunnat förenkla det hela genom att sticka t. ex. patent som redan från början ser likadant ut på både avan och rätan, och då hade det hela varit klart. Men, eftersom jag är en tekniknörd så blir det här lite omständligare. Dom som känner mig skulle aldrig förknippa mig med det ordet, i och för sig. Jag har svårt att räkna till tjugo utan att ta av mig strumporna. Nörd möjligen.

Om jag inte vill sticka patent då, utan göra på annat sätt, hur ska vi lösa det? Vad händer om jag plötsligt börja sticka bara aviga maskor?

Aviga maskor.

Nu har jag stickat ett halvt varv med aviga maskor, vilket man ser eftersom markören (egenhändigt konstruerad blå pärla) befinner sig på den undre delen av rundstickans tråd, eller snöre, eller vad man nu säger. Dessutom petar det upp en stor luddig garnända mitt i – garnändan från uppläggningsvarvets löpögla. Jag fortsätter nu glatt att sticka bara aviga maskor, och se vad som händer!

1 a: ännu några varv stickade med bara aviga maskor.

Mitten av stickningen – uppläggningen – är fortfarande där det första slätstickade partiet börjar. Ni ser rundstickans tråd längst ner (som jag med flit inte har rättat till bara för att förhöja spänningen). Om nu bara räta maskor ger en baksida/andra halva med aviga maskor, borde inte då aviga maskor följaktligen bli slätstickade åt andra hållet?

1b: Ta-dah!

Jajamänsan! Nu drar vi lite i tråden och jovisst, slätstickning. Jag känner mig som en stolt mor vars unge telning just har kastat gyttja på en skylt med parkering-förbjuden.

Om man väljer att fortsätta varva mellan aviga och räta maskor får man en liksidig moebius med ett sån´t där rulligt mönster ni vet. Rulligt? Ja, det liksom rullar ihop sig som såhär:

Rullig snodd. Rullig...?

Länken till det här gratismönstret från Knit-o-matic har ni här – skrolla ner på sidan tills ni ser det.

Förhoppningsvis har jag nu hindrat någon från att göra samma misstag som jag – en halvmeter onödig stickning som jag sedan glömde bort i rent självförsvar- genom att förklara principen liksidighet. Moebius var för övrigt en tysk matematiker som var mycket för principer och upphovsman till detta överflöd av stickade snurrsnoddar.

Kolla på det grå garnet!

Bara för att vara övertydlig så har jag stickat ett varv med grått garn, för att ytterligare förklara begreppet “sticka åt två håll samtidigt”. Grått garn både uppe och nere!

Som sagt, man kan ju faktiskt förenkla saken ännu mer genom att sticka något som är liksidigt redan från början; patent, resårstickning, moss, eller dylikt. Det går göra den helt slät eller rät också. Bara idag när jag gjorde en sökning på nätet hittade jag 357 gratismönster att välja på, och det finns fler.

Eller så ger man katten i moebiusuppläggningar över huvud taget och stickar en lång halsduk, vrider ett halv varv och syr ihop ändarna. Alla sätt är bra. Utom mitt  första försök. Det kunde inte ens bortförklaras med konstnärlig frihet. Jag såg på något sätt sned ut, och drabbades av lätt sjösjuka när jag såg mig själv i spegeln.

En sista grej, bara. När man maskar av en rundstickning, moebius eller inte, så sitter man ofta där med ett stort, löst glapp mellan första och sista maskan som inte är särskilt vackert. Ungefär som jag i min sjal…inte heller så snyggt. Gör som den här filmen visar så blir det bättre. Tricket kommer i slutet av videon så man får spola fram lite.

Det var det för den här gången. Så säger jag alltid….det tog dock en himla tid mellan den här gången och förra – min hårddisk kraschade pga ett elakartat virus så jag har fått klara mig alldeles för länge utan dator, och har varit en plåga för min omgivning;  Hej, får jag låna din dator i några minuter? Ska bara kolla en grej…jaaa, jag lovar, jag är snart klar…bara en minut till…men ge dig! Jag sa ju en minut till bara…pucko…

//Johanna

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*
*
Website

1 × four =