[spacer size=”10″]
Blogg: dodergok.blogspot.com
Yrke: Har i snart 10 år jobbat inom skolan, sen några år tillbaka på högstadiet och jag toktrivs.
Familj: Mannen med stort M (känd från bloggen), tre hundar och två katter.
Bor: Dalarna
Förebild: Pippi Långstrump, Morrissey och morfar.
[spacer size=”5″]
[spacer size=”5″]
Hej det är jag som är Dödergök! När jag fick frågan om jag ville vara månadens bloggare och skriva en liten trudelutt här på Stickskolan blev jag supersmickrad och glad och det tog inte lång stund att tacka ja.
Frågan var bara vad jag skulle skriva om, efter två virtuellt ihopskrynklade utkast och en panna i djupa veck är svaret helt plötsligt självklart. Naturligtvis ska texten handla om det enda jag vet någonting om; hemslöjd, popmusik och fågelsång!
[spacer size=”5″]
Ränderna går aldrig ur, hittills har jag aldrig tröttnat på en randig socka.
[spacer size=”5″]
Ibland får jag frågan om var jag hämtar min inspiration, var lusten kommer ifrån. Om jag tänker efter så finns den där hela tiden.Vi börjar med den mest självklara inspirationskällan; hemslöjden!
[spacer size=”5″]
Med ett tidigt intresse för färg och form och rötterna djupt rotade i Dalarna är det nog inte så konstigt att textilen blev min stora kärlek. Nästan ingenting får mig så inspirerad som materialet i sig själv. Att låta fingrarna vandra mellan nystanen i garnhyllan, känna skillnaden mellan halkig alpacka, sträv ull och kyligt silke. Doften av en fuktig ylletröja efter en regnig vårpromenad gör mig nästan rusig av lycka. Ofta är det som om härvorna själva talar om vad de vill bli, man måste bara lyssna med örat riktigt nära.
Tvåtrådigt ullgarn vill nästan alltid bli vantar, stickade på strumpstickor 2,5 i mönster som nästan alltid stickar sig själva. Rött och rosa vill oftast vara tillsammans och turkost trivs ihop med grått. Om jag inte vet vad jag vill sticka vill jag egentligen sticka strumpor, randiga att bli glad av solkiga dagar i November då livet känns lite extra dystert. Om en härva är lite otydlig och smått poetisk i sina önskemål vill den säkert bli en sjal för sjalar kan man aldrig få för många av.
[spacer size=”5″]
En härva som växte upp och blev en Swallowtail-sjal.
[spacer size=”5″]
Kontraster och lekfullhet, en slags påminnelse om att allt är inte så alvarligt när allt kommer omkring.
[spacer size=”5″]
Popmusiken får mig ofta att tänka i färg. Stora vallmo-röda fält av Smiths-låtar samsas med senapsgula Kent-texter och bildar tillsammans drömmar om små nätta koftor i engelsk vintagestil. Eller flätstickade tweedbaskrar med lagomt pös. Broder Daniel är alltid ränder och prickar, långa benvärmare och ärmar som går ner till knogarna.
Popflickor och kulturtanter tycker om färg, svart nagellack till gotländska rosor, röda gummistövlar och äppelgröna spetssjalar. Kontraster och lekfullhet, en slags påminnelse om att allt är inte så alvarligt när allt kommer omkring. Det bästa stickningarna ger mig samma känsla som en riktigt fin popsång, ett pirr i hjärtat och en känsla av att allt är möjligt.
[spacer size=”5″]
Prickigt är det nya svarta iaf i stickbloggvärlden.
[spacer size=”5″]
Naturen är en stark kraft att räkna med, en outsinlig källa till inspiration, allt är redan i sin ordning.
[spacer size=”5″]
Fågelsången är motsatsen eller kanske snarare komplementet till popmusiken. Den är tystnaden en kall morgonpromenad i början av April när idéer om grårandiga halvvantar plötsligt bara dyker upp ur tomma intet. Den är vattendroppar som lämnar ringar på mörka skogstjärnar en sen kväll i juli. Den är björnmossegrön och lingonröd, vacker och vemodig som höstluft. Naturen är en stark kraft att räkna med, en outsinlig källa till inspiration, allt är redan i sin ordning. Alla färger passar ihop, löven är fulländade i sin form och allt man behöver göra är att öppna ögonen och sänka farten för att upptäcka det.
Alpacka är videkissmjukt mot kinden, lantrasull påminner om känslan av att gå barfota på en gammal solblekt brygga, släpper man in fantasin vet man aldrig vart den för en. De bästa lösningarna kommer ofta till mig när jag är ute och går, utan att tänka på det registrerar hjärnan färger och former som senare omvandlas till textil. En rand i en tröja, en oväntat men ändå så bekant färgkombination, ett par organiskt mönstrade vantar.
[spacer size=”5″]
Vackert och suggestivt, mossa och handspunnet garn.
[spacer size=”5″]
Den sista stora inspirationskällan är feedbacken jag får från mina fina bloggläsare och stickvänner, utan dem vore allt det andra ganska platt och ensamt.
[spacer size=”5″]
Det är de som är guldkanten på min stickvardag. Att få känna och klämma på någonting som någon annan gjort, att få läsa om fantastiska mönster och garner som aldrig skulle ha korsat min väg på annat vis. Det är den stora kicken som bloggandet ger mig, närheten till andra som brinner för samma sak, gemenskapen och värmen. Känslan av att dela en hemlighet med någon annan som förstår.
[spacer size=”5″]
Utan inspiration från fin bloggvän skulle Hyrna aldrig ha blivit hösten 2010:s mest använda sjal.
[spacer size=”5″]
//Dödergök
[spacer size=”20″]