Mormors virkade kuddar

Mormors virkade kuddar!

Jajamänsan, hon virkar igen.

Efter ett alldeles för långt sommarlov har jag så smått börjat ta mig samman och påbörjat nedstigningen till vardagen. “Vardag” är dock ett relativt begrepp i vårt hem – “mamma, GÅ UPP NU!! Klockan är ett på da´n.” Så kan det gå när man drabbas av plötslig inspiration vid 23-tiden och absolut måste testa sin idé JUST då, och ett antal timmar framåt. I det här fallet virkade kuddar.

Senast jag lyckades få in ett blogginlägg har jag för mig att jag hotade med att emigrera om jag någonsin skulle tvingas virka mormorsrutor igen. Jag tror inte jag gjort annat än just det under hela långa lovet. Där ser man. Grytlappar, blommor, filtar, kuddar, vimplar, girlanger, sjalar, virkade galgar… för att bara ta några exempel. Klicka på länkarna så hittar ni lite inspiration.

Nu skulle det dock handla om kuddar. Kudde 1; bestående av många små, ihopfogade mormorsrutor:

– och kudde 2; en enda stor megaruta:

Baksidorna är dock inte virkade – så energisk var jag inte, utan när framsidorna var färdiga gjorde jag egenhändigt två kuddfodral mot vilka jag helt sonika sydde fast mina virkade alster:

Jag gillar att sy. Helst mitt i natten, till allas förtvivlan. Nu var jag till och med så vågad att jag försökte mig på att sy knapphålen på maskin – skam den som ger sig –  och upptäckte att det inte var så svårt som jag trott. Tvärtom. Även knapparna syddes fast med maskin, men det berodde mer på min inneboende lathet än något annat…egentligen håller de bättre om man syr för hand.

Nu till en något stapplande beskrivning av Kudde 2 – megarutan:

Steg 1: Välj garn och lämplig virknål. Jag använde Flox från Marks&Kattens, 100% bomull, och virknål 3 mm.

Steg 2: Här visar jag i ett tidigare inlägg hur man virkar en klassisk mormorsruta, med tre varv och tre olika färger. Gör på samma sätt, och byt färg när andan faller på. Dock började jag med 4 luftmaskor som sluts till en ring, istället för 6 lm, beroende på garnet jag använde.

Steg 3: Nu är det bara att virka på, med en stolpgrupp (3 st) mer längs varje kant för varje varv man virkar, dvs: varv 4 ser således ut så här: 3lm, 2st, 2lm, 3st (*3st 2ggr, 3st, 2lm, 3st*)3 ggr, 3st 2ggr, och slut med 1 smygmaska i första stolpen. På varv 5 ökar man sedan med ytterligare 1 stolpgrupp längs varje sida, och så vidare.

Steg 4: Kudden var tänkt att bli 50×50 cm, alltså ett standardmått på en innerkudde. Den virkade framsidan däremot mäter ca 45×45 innan blockning, och ca 47×47 efter. Detta för att det färdiga resultatet ska bli lite sådär lagom bulligt. Blir den för stor kommer kudden att bli på tok för sladdrig, och det vill vi inte.

När jag virkat till sisådär en storlek av 43×43 cm var det alltså dags att virka kanten (nederst i bild):

Efter det sista varvet med stolpgrupper (grönt) bytte jag färg (turkos), och började i ett av hörnen, i lm-bågen, med *1 fast maska, 1 luftmaska, och ytterligare 1 fm i samma hörn. Sedan 3 lm, 1 fm mellan nästa två stolpgrupper, 3 lm, 1 fm och så vidare fram till nästa hörn. Upprepade från * längs varje sida och avslutade med en smygmaska i första fm.

Sedan var det dags för nästa färg – herre jösses, igen!? – och nästa varv (annan grön): 3 fm i varje hörn;peta bara in dem i den lilla, lilla lm-bågen mellan de två fasta maskorna, och sedan 3 fm i varje (större) lm-båge längs sidorna. Vid det här laget var jag för övrigt hjärligt trött på hela baletten, men, jag såg ljuset…bara lite till…ge mig 2 liter kaffe någon, tack.

Avslutningsvis, ny färg (nääe, lägg av), den här gången brunt, och så kör vi: 1 fm i varje fm och 3 fm i hörnen. Två varv på detta sätt – med SAMMA färg!

Klart. Nästan…Eftersom jag knyter ihop garnändarna vid varje färgbyte och sen virkar in dem under tiden, så blir det inte så väldigt många trådar att fästa. Viss invävning av garnändar måste dock utföras för att slippa de små, irriterande garntussar som annars har en patologisk tendens att leta sig fram till rätsidan.

Jag hittade en gammal anslagstavla av kork i förrådet, vilken är alldeles utmärkt att använda sig av när man spänner ut sina stickningar och virkningar. Jag brukar lägga en vit handduk över, för att slippa ev. missfärgningar, och sen sträcker jag ut det fuktiga (eller dyngsura – min sprejflaska håller inte riktigt tätt) arbetet  för allt vad jag är värd och nålar fast under mycket möda och stort besvär. Helst ska ju kanter och annat bli rakt.

Jag sydde mina kuddfodral efter konstens alla regler, men Jenny har annars en enkel beskrivning upplagd på sin blogg. Jag brukar utgå från ungefär samma recept, och så lägger jag till lite knappar och lappar hit och dit. I det här fallet sydde jag först klart hela fodralet, innan jag till sist nålade och sydde fast  den virkade framsidan kant i kant med tyget, genom båda tyglagren, med raksöm. Sömmen går precis mellan de två sista varven i brunt med fasta maskor, alltså på rätsidan (se ovan); bilderna nedan visar baksidan:

Det kan vara lite vanskligt att sy fast ett stickat/virkat arbete på maskin (jag vet att de flesta rekommenderar att sy för hand, men jag är som sagt lat…). Det gäller att vare sig sträcka ut eller dra ihop det virkade stycket för mycket; nåla fast först! Och igen: NÅLA! Nu börjar jag låta som min mamma, men det är inte klokt vad mycket lättare det blir. Om inte annat slipper man sprätta upp gång på gång, vilket ju är att föredra.

På det hela taget är jag rätt nöjd, måste jag säga (äsch då, i all blygsamhet..). Så här i efterhand när projektet har reducerats till steg 1-4 ser det ju hyfsat enkelt ut. Steg 4 är bara lite längre än de andra..öhh. Själva virkningen är dock okomplicerad, och vill man inte sy virkar man helt enkelt både fram- och baksida, allt efter tycke och smak.

Dagens bloggtips: kolla The Royal Sisters och emma lamb. Två begåvade kvinnor om garn, virkning och craftivism. Titta och njut tills nästa gång!

//Johanna