eller, mormor har satt sig mitt i smeten.

(…oh, vad det är roligt med dåliga översättningar…)

Den här rutan är en fortsättningskurs på ”vanliga” mormorsrutor; man virkar helt enkelt bara fler varv. De första fem är enkla – fortsätt virka enligt vad jag nu högtidligt döper till mormorsprincipen (skumpa tack!), dvs. stolpgrupper om tre med givet antal luftmaskor emellan, och de följande fyra varven består bara av fasta maskor. Alla ökningar sker i hörnen.

Beskrivning som följer, och återigen, färgbyte kan ske när man själv tycker det är på sin plats.

*-*  repetera mellan

* repetera från

Grundvarv: Med garn A. Virka 6 lm, slut till en ring med en sm i första lm.

Varv 1: 3 lm (=1st), 2 st om ringen, 3 lm, *(3 st om ringen, 3 lm)* 3 ggr. Slut med en lm i första st.

Varv 2: Med garn B. Börja i valfri lm-båge. 3 lm (=1st), (2 st, 3 lm, 3 st) om samma båge = hörn, *1lm (3 st, 3 lm, 3 st) i nästa lm-båge* 3 ggr, 1lm, slut med 1 sm i första st.

Varv 3: Med garn C. Börja i valfritt hörn. 3 lm (=1st),( 2 st, 3 lm, 3 st) om samma lm-båge. *1 lm, 3 st om nästa lm, 1lm (3 st, 3 lm, 3 st) i nästa hörn. Repetera från * till slutet av varvet, 1lm, slut med 1 sm i första st.

Varv 4: Med garn D. Börja i valfritt hörn. 3 lm (=1st), (2 st, 3 lm, 3 st) i samma hörn.*(1 lm, 3 st om varje lm-båge) längs rutans kant, 1lm, (3 st, 3 lm, 3 st) i nästa hörn. Repetera från * till slutet av varvet, 1lm. Slut med 1sm i första st.

Varv 5: Med garn E. Börja i valfritt hörn. 3 lm(=1st), (2 st, 3 lm, 3 st) i samma hörn, *(1lm, 3 st om varje lm-båge) längs rutans kant, 1lm, (3 st, 3 lm,3 st) i nästa hörn. Repetera från * till slutet av varvet, 1lm. Slut med 1sm i första st.

Varv 6: 1lm, virka 1 fm i varje st samt 1fm om varje lm. I varje hörn virkas 5 fm om lm-bågen. Slut med 1sm i första fm.

Varv 7: 1lm, virka 1 fm i varje fm samt 3 fm i mittmaskan i varje hörn. Slut med 1 sm i första fm.

Varv 8: Med garn D. 1lm, virka 1fm i varje fm samt 3 fm i mittmaskan i varje hörn. Slut med 1sm i första fm.

Varv 9: Med garn C. Repetera varv 8.

Fäst trådarna. Blocka om du vill.

Dock är det inte slut ännu!

Eller, jo; fingrarna värker, dimsynen sätter in, en stilla röst undrar vad det egentligen är för mening med något alls, sammanbrottet hägrar vid horisonten…men som en sista gest innan allt är över så gör man självklart en grytlapp.

Jag är skamligt förtjust i grytlappar.

Denna nog så vackra ruta duger tyvärr inte på egen hand, om man nu inte vill testa sin manlighet genom att håva upp varma plåtar med motsvarigheten till nätstrumpbyxor över tassarna (ännu en metafor att lägga på minnet..öhh). Nä, man måste pröva sitt tålamod ytterligare och virka en baksida. Detta går dock på ett kick. (Sade hon med en ängels tålamod…)

Med valfri färg gör man en lm-kedja,  lika lång som rutan (räkna antalet maskor längs ena sidan) plus en till, och sedan är det bara att virka fasta maskor till man är blå i nosen, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och…blä.

Vid första vändningen så sticker man ner virknålen i andra luftmaskan från nålen räknat. Efterföljande vändningar sker såsom såhär: virka fram t o m sista maskan, gör en luftmaska, vänd, och stick ner virknålen i den första fasta maskan, annars blir varven kortare och kortare och rutan ser ut som något man gjorde i syslöjden för 30 år sedan, och fröken tittade sorgset på det arma barnet.

När baksidan är lagom stor så virkar man ihop båda rutorna, så för guds skull, klipp inte av garnet. Håll fram och bakstycke aviga mot aviga och för ner virknålen genom båda lagrens kantmaskor och virka fasta maskor runtom.

I ena hörnet ska det så vara en liten hängare, eller ögla.

Gör ett lagom antal luftmaskor, sådär 15 stycken, gå ner med virknålen i samma fm, eller om man föredrar det, någon maska ifrån, 1fm för att fästa öglan, och virka sedan fasta maskor tillbaka runt om öglan…

… gå ner i maskan igen och avsluta med en sm. Nu klipper man av garnet.
Fäst tråden, låt sammanbrottet få fritt spelrum, men som sagt, men en schysst grytlapp slår man hela världen med häpnad…