Månadens Pofil Karin Holmberg Bild 2
Alla blogginlägg, Månadens

Månadens Profil, Karin Holmberg

Sysselsättning: brodös, författare, bloggare, jobbar i hemslöjdsbutik, har kurser i broderi
Företag: enskild firma
Blogg: broderi-karin.blogspot.com
Mailadress: broderikarin@gmail.com
Bakgrund: Textil hantverksutbildning på HV Skola 2005-2008
Gillar: att göra saker med händerna
Ogillar: feghet
Favoritdesigner/förebild: alla onämnda brodöser genom tiderna som inte fått den uppskattning de förtjänar.

[spacer size=”5″]

Månadens Pofil Maj 2011, Karin Holmberg[spacer size=”5″] Jag blev glad när jag fick frågan att vara Månadens profil här hos Stickskolan. Glad och lite förvånad, eftersom jag inte gjort mig ett namn som stickerska utan som brodös.

Stickning för mig är ett avbrott från mina andra textila projekt, och ett sätt att fixa de koftor, mössor och vantar jag vill ha, exakt som jag vill ha dem. Stickning är roligt, men det är inte roligast. För det är ju broderiet.

[spacer size=”5″] Månadens Pofil Karin Holmberg Bild 2

[spacer size=”5″] Det är som sagt titeln brodös jag främst förknippas med. Jag började säga det när jag träffade nya människor, som ett svar på frågan ”och vad pysslar du med då?” och för att ge dem svar på tal. Ett redigt svar, ett yrke, istället för det vaga jag-håller-på-med-textil. Folk gillar tydlighet. Jag tror att de gillar min broderade munkjacka för att den är tydligt signalröd och tydligt folkdräktsblommig. Man förstår den och blir på samma gång lite överraskad och glad.

Broderier istället för tryckta tyger, på trikåkläder istället för vadmal. En uppdaterad folkdräkt som är lättburen. Där startade mitt examensarbete på HV Skola med broderade kläder, som blev en utställning på Möbelmässan, vilket ledde till att det blev en bok och sedan en blogg och nu kurser i broderandets ädla konst och kontakter med en massa fantastiskt kreativa människor, både här hemma och utomlands.

[spacer size=”5″] Månadens Pofil Karin Holmberg Bild 1
[spacer size=”5″]

Jag kan inte riktigt förklara, mer än att det sitter i händerna. Jag har ”den rätta knycken”, som en skarpsynt vän till familjen såg i ett tidigt skede. Broderi passade mig.

[spacer size=”5″]

Samtidigt är jag fortfarande lite förvånad och rörd över det intresse som mina broderier väcker. När jag satte igång att brodera på allvar (tidigare var även det en hobby) trodde jag aldrig att någon annan skulle förstå eller tycka att det var intressant med landskapsbroderier idag.

Kanske var det naivt att tro att det inte var så många fler än jag som gillade att sitta och sy blommor i timtal, att komma in i den där alldeles speciella världen när nålen går upp och ner genom tyget och de enda avbrotten är för att ta ny tråd. Man jobbar monotont, samtidigt som det krävs ett konstnärligt öga att få färg och form att stämma, samtidigt som tankarna kan vandra iväg åt helt andra håll.

[spacer size=”5″] Månadens Pofil Karin Holmberg Bild 4

[spacer size=”5″] Folk frågar mig rätt ofta varför just broderi? Jag kan inte riktigt förklara, mer än att det sitter i händerna. Jag har ”den rätta knycken”, som en skarpsynt vän till familjen såg i ett tidigt skede. Broderi passade mig. När det går lätt är det roligt, och när man håller på väcks fantastin och idéer för nästa projekt. Jag vill göra fler saker än vad jag kommer hinna med under en livstid. Prestationsångest tycker jag är alldeles onödigt att bekymra sig över.

Mina bästa broderitips är att starta i liten skala, sy på eller med ett oväntat material, bara för att testa hur det blir. Blir det snett och vint så kan man alltid låtsas att det är så det ska vara. Tids nog sätter sig rörelsen i händerna och då kommer det växa fram de mest fantastiska blommor på tyget.
[spacer size=”5″]

Jag har alltid gillat starka färger, rosa och rött, turkos och klargrönt, och föll såklart pladask för alla blommor, ränder och broderade detaljer. Såhär hade människor alltså gått klädda?

[spacer size=”5″] I min bok Karins broderier valde vi att fokusera på landskapssömmar. Inspirationen från folkdräkter och allmogebroderier har funnits med i många år, sedan jag började sommarjobba på Skansen efter gymnasiet och fick prova dräkter i deras klädkammare. (De första åren där jobbade jag i folkdräkt – vilken lycka!) Det var en helt ny, fast gammal, värld som öppnade sig. Jag hade någon föreställning om att förr i världen var det grått och trist och bara sliten vadmal.

Ganska snart fick jag istället upp ögonen för den enorma färg- och mönsterprakt som faktiskt funnits där hela tiden, utan att jag förstått det. Som infödd stockholmare hade jag ingen direkt relation till folkdräkter. Men jag har alltid gillat starka färger, rosa och rött, turkos och klargrönt, och föll såklart pladask för alla blommor, ränder och broderade detaljer.

[spacer size=”5″] Månadens Pofil Karin Holmberg Bild 3

[spacer size=”5″] Såhär hade människor alltså gått klädda? I och för sig mest till högtider, men ändå. Mötet med folkdräkterna gjorde ett outplånligt intryck och med mitt intresse för mode, återbruk och broderi var det väl ganska självklart att det där skulle bli min väg.

Varje människa som broderar har sin egen ”handstil” och jag uppmanar alla att tolka de folkliga broderierna på sitt sätt.

[spacer size=”5″]

Sedan dess har jag studerat landskapssömmar i detalj, och jag verkar aldrig tröttna på de mönstren. Delsbosömmens sirliga röda blomslingor, svartstickets grafiska uttryck, hallandssömmens oändliga variationsrikedom med sina sydda rottingbottnar, påsömmens överdådiga växtlighet. De här broderierna ligger min varmast om hjärtat och jag ser det lite som min uppgift att sprida denna mönsterskatt vidare.

Men samtidigt är det viktigt att den inte fastnar i sin form. Varje människa som broderar har sin egen ”handstil” och jag uppmanar alla att tolka de folkliga broderierna på sitt sätt. Det viktigaste är inte att det blir perfekt eller som det ”ska” se ut. Istället handlar det om att man faktiskt skapar något med sina händer och att man har roligt under tiden. Broderi är lust.

//Karin

[spacer size=”20″]

You may also like...